Den sköra tråden.

Än en gång blir man påmind om den sköra tråden som livet hänger på, men också hur stark den kan vara. Eller hur stark jag kan vara. Hädanefter kommer jag titulera mig som Stålkvinnan och kalla mig Hard as rock.

Alla kallar det änglavakt och jag kan inte komma på en bättre ursäkt till att det gått som det gått, om det inte skulle va änglarna. Att bli påbackad av en bil som på kanske 20 meter accelerar fullt ut, efterlämna en stor buckla och en krossad bakruta och sedan avsluta med att flyga lite men inte få mer än stel nacke, lite mörbultad (ytterst lite än så länge) och några små skrapsår måste bero på vakt från ovan.

Det känns tryggt att bo på en ort där deltidbrandmännen står på rad och det bor sjuksköterskor i varje hörn. Det kändes så igår i vilket fall. Tack till alla som engagerade sig på alla sätt och vis.