Åt rätt håll.

Det kändes ett tag som om allt var på väg åt rätt håll. Även om det möjligen fanns någonting där inne som sa tvärt om. Visst ser man vad man vill se. Jag som alltid kämpar tills pannan blir blodig, det var jag som gav upp.

Hela hösten har förflutit med ett intensivt revyande, sporadiskt flyttande av saker och organiserande av de samma, ganska mycket fest, två på sina sätt helgalna Stockholmsresor och väldigt lite pluggande. Väntande framöver har jag en mastodontutbildning i Alperna på 10 dagar, intensivt julfirande och en tvåveckorsresa till Thailand. Vad händer sen?

Nytt kapitel.

Tropiska nätter.

Trots myggljus, MyggA och brinnande kaffe vann tillslut myggen över oss. Men linne och shorts klockan elva känns inte alls fel. Härliga tider.

Beachhäng det enda som gäller.

Med denna vy lämnade vi playan sent igår. Vårt eget lilla paradis, sandstrand och allt. Grillad abborre stod på menyn. Men bara en så korv fick kompensera och en god quinoasallad. En GT hanns med innan middagen också. Mm.

På väg igen.

Trots en del jobb tycker jag att jag hunnit med en hel del annat. Det har varit volleyboll på stranden men även rabarbersaftstillverkning och senare rabarberkräm. Jag älskar rabarber (+ mycket socker). Idag bär det av till gården igen men igår såg vi till att rensa bort det allra värsta ogräset ur rabatterna. Om någon skulle komma och kolla skulle de inte tro att vi rensat men då skulle de ha sett hur det såg ut innan. Haha.

Smultronen är mogna nu och det var anledningen till starten av rensningen. Precis som alla mina tidigare (få) trädgårdarbeten startade även gårdagens av en impuls. Jag har nog bara planerat att vara i trädgården En Gång. Hm, vi har bott här i två år!

Käre mannen har lackerat en skåpslucka med grundfärg så här händer det grejer, sakta men säkert. Det ska bli spännande att se hur det kommer se ut. Säkert konstigt när man vant sig vid ett kök utan luckor under så lång tid!

När jag skar mig på gräset i rabatten insåg jag att det var dags att bege mig till mormor och morfar. Finkusinen kom från Stockholm igår med sina föräldrar så självklart var jag tvungen att åka dit!! Jag har inte sett henne sen hon lärt sig gå och hon har blivit så stor. Och hon är så söt med. Lik min morbror, och några drag av hans vackra fru. Fina fina kusin.

Innan det är dags för gården hoppas jag på ett besök på Emmaus. Jag vill! Men vi får se.

Fint väder idag också så nu måste vi Ut!

Mellandagen.

Det känns lite som om den här dagen inte fanns. Jag har varit på stranden och ätit bullar och kycklingsallad och sedan varit på besök hos naprapaten. Mitt första besök hos en naprapat - min gamla klasskompis. Han sa att allt var helt okej och att jag fick känna själv om jag kunde arbeta men att nacken skulle hålla och att det inte skulle vara farligt. Så det är bara att ta sig till jobbet imorgon - lika bra att komma igång.

Jag är fruktansvärt trött idag och känner mig visserligen lite gladare efter besöket hos Kalle men fortfarande matt. Jag hade tänkt lägga in bilder på sovrummet, för en månad sen köpte vi nya sänggavlar men jag upptäckte att jag inte hade några bilder på det och jag orkar inte bädda sängen. Istället kan jag ju visa bild på myggfönstret som Honey byggt. Gör att det är så svalt och skönt i sovrummet (okej, kan bli väl kallt också). Och myggfritt!

(med kom också en bild på min enda orchidé - som är halvdöd)

Den sköra tråden.

Än en gång blir man påmind om den sköra tråden som livet hänger på, men också hur stark den kan vara. Eller hur stark jag kan vara. Hädanefter kommer jag titulera mig som Stålkvinnan och kalla mig Hard as rock.

Alla kallar det änglavakt och jag kan inte komma på en bättre ursäkt till att det gått som det gått, om det inte skulle va änglarna. Att bli påbackad av en bil som på kanske 20 meter accelerar fullt ut, efterlämna en stor buckla och en krossad bakruta och sedan avsluta med att flyga lite men inte få mer än stel nacke, lite mörbultad (ytterst lite än så länge) och några små skrapsår måste bero på vakt från ovan.

Det känns tryggt att bo på en ort där deltidbrandmännen står på rad och det bor sjuksköterskor i varje hörn. Det kändes så igår i vilket fall. Tack till alla som engagerade sig på alla sätt och vis.